När lugnet infinner sig. 

Det finns tillfällen då det blir extra tydligt när lugn och glädje dyker upp. Förutom naturen och naturupplevelser har jag har också upptäckt att det finns vissa vägsträckor eller stadsdelar som får min kropp att slappna av lite extra och att leendet smyger sig fram. En skön känsla som ofta är väldigt tydlig just på dessa ställen. 

En av dessa vägsträckor är på E14, från Östersund och precis när man kommer upp för backen vid Mattmars kyrka så visar Bydalsfjällen  upp sig. Ofta stannar jag till vid parkeringsficka och kliver ur bilen för att njuta av den storslagna utsikten. Det gör inget att långtradarna och bilarna susar förbi bakom mig. Jag kopplar bort omvärlden och ser bara fjällen. 

 

En annan sådan vägsträcka är E45 från Östersund söderut. Längs den finns många vackra fjällvyer och det är ibland svårt att koncentrera sig på bilkörningen. Igår eftermiddag körde jag just den vägen. Efter en galen jobbvecka var axlarna uppe vid öronen och leendet, ja det vet jag inte var det var. Strax efter avfarten mot Ångsta kände jag att något började hända. Kroppen började slappna av och sakta men säkert började mitt leende att krypa fram. I takt med att fjällvyerna avlöste varandra på vägen till fjällstugan så började även lugnet att infinna sig. Tänk vilken effekt en enkel väg kan ha. Förutom alla vackra vägar som har en lugnande effekt så finns det även delar av Stockholm som framkallar samma känsla. Det kanske är aningen otippat, att en fjälltjej som jag kan hitta ro i storstan. Men det kan jag och jag älskar den känslan. Oftast när jag är i Stockholm bor jag innanför tullarna och väljer att gå istället för kommunala transportmedel. Jag tar inte taxi heller eftersom allt är så nära. Många gånger bor jag i området kring Östermalm eller Gärdet och det är där som jag hittar mitt lugn. Och det finns en passage där lugner dyker upp. 

Från bruset och trafikens buller runt Kungsgatan är det skönt att kliva in i Sturegallerian. Sakta strosa igenom byggnaden och kliva ut på andra sidan. Den där sidan där gatorna leder upp mot Östermalmstorg. Så snart jag kommer ut genom Sturegallerians portar känner jag mig som hemma och lugnet kommer över mig. En härlig, rogivande känsla som jag tror många har svårt att förstå att jag kan hitta i Stockholm.

Lugnet är en livsviktig del i mitt liv och det är rätt häftigt hur den känslan bara kan komma över en. Oavsett om det är i en bil på väg någonstans eller i en huvudstad med massor av människor. Förutom naturen, var hittar du ditt lugn? 

Annonser

4 tankar om “När lugnet infinner sig. 

  1. Hmm.., Förutom naturen? Hemma kanske. Eller åtminstone på vår sida av kanalen. Det händer något när man varit i stan och kommer tillbaka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s