Nära till naturen.

Om och om igen påminner jag mig själv om vilken tur jag har som bor nära naturen. Jag är otroligt tacksam över att få ha naturen runt knuten. Oavsett väderstreck så når jag fina strövområden snabbt och det behöver inte bli ett stort projekt att ta sig an äventyren. De små vardagsäventyren finns alltid nära till hands och det är just dom som ger mig energi under veckorn. 

image

Andersön ligger en kort biltur eller en lagom cykeltur från Östersund. Vägen till Andersön är vacker och en sån väg som jag gillar att åka på. Efter jobbet idag åkte jag ut till Andersön för att möta upp en kompis för att äta middag tillsammans.

image

image

Eftermiddagssolen glittrade i Storsjön och i eldstade sprakade brasan hemtrevligt. Det är något speciellt med att sitta vid en öppen eld, oavsett om det är på stranden, i skogen eller på fjället. Eld är kraftfullt och lugnt på samma gång.

image

Tiden ute på Andersön gick snabb och eftermiddagen övergick till kväll. När solen försvann bland molnen började kylan att bita sig fast i kroppen och det blev dags att dra sig hemåt. Innan dess hann vi med att prata om det viktiga i livet. För mig är stunder som dessa värt mer än jag kan beskriva i ord. Korta stunder som är otroligt kvalitativa och som förgyller vardagen.

image

Annonser

Dags för barmarksäventyr.

Igår eftermiddag tog jag den lilla blå bilen och körde ner till stugan i Björnrike för att tillbringa helgen här. Det var toklänge sedan jag var här och då låg snön vit på marken. Snön finns fortfarande kvar i pisterna och ståtliga Sonfjället kommer nog att ha vita snöfält fram till midsommar.

image

Även om snön ligger i pisterna och skidsuget finns kvar så valde jag att testa cykling på stigarna runt stugan idag. Det finns mängder av stigar och små skogsvägar häromkring. Tack vare Helenas blogg har jag blivit enormt pepp på att testa stigcykling och efter idag var jag än mer peppad. Det känns riktigt roligt att ha få byta skidorna mot cykel och få upptäcka stigarna och fjällen på ett nytt sätt.

image

Eftersom det var ungefär tusen år sedan jag cyklade mountainbike så tog jag det lugnt idag. Det var svårt för mig att hitta rätt balans när jag kryssade mellan stenar och kvistar på stigarna. Jag behöver verkligen öva upp teknik och balans innan jag ger mig ut på trixigare partier eller ökar farten. Den fart som jag höll idag räckte gott och väl för att känna försmaken till den adrenalinkick som jag tror cykling kan ge.

image

image

Här i Björnrike finns det en del mjuka, breda och härliga stigar som jag tror är bra nybörjarstigar och där tänkte jag börja. Det är sällan jag brukar sätta mål men idag kom jag på två för årets sommar. Dels vill jag cykla Nipstigen till Vemdalen för att fika på Åtgården och dels vill jag cykla över fjället från Björnriket till Vemdalsskalet. Ifjol vandrade jag båda dessa turer och nu känns det som det är dags att cykla samma sträcka. Turerna finns beskrivna på Helenas blogg, läs gärna hennes inspirerande inlägg här.

image

Efter dagens korta cykeltur kände jag mig mer uppåt än på länge. Jag har haft lite separationsångest från vinteraktiviteterna men nu känns det som jag hittade ytterligare en sommaraktivitet som jag kommer att tycka om. Cykling känns spännande, utmanande och roligt. Min förhoppning är att kunna lära mig att cykla tillräckligt bra för att kunna cykla stig och tids nog ge mig ut på fjället. Det känns riktigt roligt och det enda som jag känner mig lite orolig för är punkteringar. Jag har verkligen ingen som helst aning om hur man lagar en punktering men det kanske man också kan lära sig?

image

Ibland är det enkla det bästa.

Vissa dagar behöver energidepåerna fyllas på lite extra. Början av den här veckan har bara bestått av sådana dagar. Även om jag helst hade velat sticka hem direkt efter jobbet, dra en filt över mig och sova bort snurret i hjärnan så gjorde jag inte det. På något magiskt vis motiverade jag mig till en utomhusmiddag, för att få frisk luft, sortera tankarna och hämta energi där jag alltid hittar den – i naturen.

image

Det var på väg hem från jobbet som jag bestämde mig för att jag behövde en middag utomhus. Hur gärna jag än velat laga maten på Trangiaköket så valde jag bort det till förmån för enkelhet. Ibland finns det ingen anledning att tjorva till det och därför fick delidisken på ICA fixa käket. Lite mozarellasallad, kycklingspett och rostad potatis inhandlades. Sen styrde jag kosan mot Storsjöns strand vid Minnesgärdet. Världens enklaste middag och en av Östersunds finare vyer.

image

Om och om igen påminns jag om hur viktigt det är för mig att förenkla livet och tillvaron. Jag tror att mitt privata jag behöver enkelheten som kontrast till min rätt komplexa arbetssituation. Det finns liksom inte utrymme för mer komplexitet än det jag möts av i mitt jobb.

Min eftermiddag gick verkligen i enkelhetens tecken och det var precis vad jag behövde. En bänk på en brygga, hämtmat från ICA, vågor som slog mot stenarna, vinden blåste bort snurret i hjärna och ensam bland storslagen natur. Ofta är det enkla gott nog!

image

Mäktiga Helags.

Förra helgen var det säsongsavslutning på STFs fjällstugor och fjällstationer. Ett av mina mål med vårvintern var att bo över i på någon av fjällstationerna eller fjällstugorna. Eftersom det varit en del flackande så har jag inte hunnit med det tidigare i år men förra helgen passade bra och jag bokade in en övernattning på Helags Fjällstation.

image

image

Tidigt på lördagmorgon fixades matsäck och sedan stuvade jag och miniäventyraren in oss i den lilla blå bilen. Efter några timmars bilkörning var vi framme i Kläppen, vid vägs ände och vid fjällets fot. Kläppen ligger cirka 6 kilometer från Ljungdalen och det är en bra utgångspunkt när man ska gå till Helagsstugorna. Man kan också börja vid Torkilstöten men det har jag aldrig gjort så jag vet inte vilken utgångsplats som är bäst. En sak som är himla bra med en skidtur eller vandring till Helags är att man är på fjället ganska direkt. Man behöver bara skida eller vandra en kort stund tills dess att man är omgiven av fjällvyerna.

Lördagens skidtur till Helagsstugorna gick över Kesusjön för att därefter följa kryssleden över det snötäckta landskapet. Längre fram på leden syntes andra fjällfarare men vi var förvånadsvärt ensamma på fjället. Inte mig emot eftersom jag trivs när det är lugnt och stilla på fjället. Vill jag ha folksamlingar så finns det andra platser att åka till. Skidturen upp till Helags gick i sakta mak, med fikapaus vid en fjällbjörk och många fotograferingsstopp. Vyerna är storslagna och den bästa är nog när Helagsmassivet visar upp sig. Få fjäll i Jämtland och Härjedalen är lika mäktiga som Helags, framför allt vintertid. Om man ska ha en lista på fjäll att besöka bör Helags finnas högt upp på den listan.

image

image

När vi kom fram till Helagsstugorna möttes vi av serviceinriktad personal som var lite vemodiga att det var säsongens sista helg. Jag kan förstå det, Helags visade upp sig från sin allra bästa sida. Fjällstationen låg inbäddad i vit härlig snö och solen sken från en klarblå himmel. Vårvintern när den är som bäst.

image

Fotokred:TW

image

Fotokred:TW

image

Fotokred:TW

Oftast när jag övernattar på fjällstationer har jag med mig middagsmat men köper frukosten. Jag tycker att det är lite svårt att ta med bra frukost och dessutom har fjällstationerna väldigt goda frukostar så den betalar jag gärna för. Lite lyx kan man alltid unna sig. Söndagsfrukosten var riktigt, riktigt bra och vi unnade oss att njuta av den länge. En skön start på en fin aprildag.

image

Skidturen tillbaka till Kläppen blev lika fin som lördagens tur. Jag brukar försöka göra rundor när jag är på fjället men den här gången blev det samma led båda dagarna. Det gjorde inget eftersom det blir nya vyer i alla fall och även om man sett vyn dagen innan så gjorde det inget, fjället är lika vackert oavsett hur många gånger innan jag sett det!

image

image

Söndagens lunch avnjöts i en solgrop som vi spanat in dagen innan. Någon hade byggt en riktigt bra solgrop och den passade vi på att låna. Solgropen var perfekt byggd, vi satt länge i den och njöt av solens försiktiga strålar som började titta fram mellan molnen.

image

Den sista biten från sjön till parkering gick riktigt långsamt eftersom jag kände att jag hade svårt att slita mig från vårvinterfjället. Snön låg fluffig i bland fjällbjörkarna, leden packad med snö och solen värmde.

image

image

Avslutningshelg….nej, jag kände mig inte alls redo att lämna vårvintern eller fjället. Det har gått på tok för fort och jag vill uppleva fler dagar som förra helgen, jag har inte fått nog än!