Var rädd om naturen, den ska hålla länge.

När jag flyttade tillbaka till Jämtland för ganska många år sedan tog även friluftsintresset ny fart och då framför allt fjällaktiviteter. Då, för många år sedan, kunde jag känna mig rätt ensam på fjället. Det var inte så många andra fjällfarare, oavsett om det var barmarkssäsong eller vintersäsong. Det har förändrats. På bara några år har fjällturismen ökat rejält och aktiviteterna som besökarna tar sig an är mer än utförsåkning och den traditionella fjällvandringen.

Jag tycker att det är positivt att fler och fler hittar till naturen och till fjällen eftersom vi har ett sånt otroligt vackert land där naturupplevelserna är många. I Sverige har vi det renaste vatten som finns och en värdefull förmån genom att vi har allemansrätten. Kortfattat innebär den att det är lagstiftat att alla ska ha tillgång till naturen. Det är en riktigt förmånlig lag och jag tycker att det är viktigt att göra vad vi kan för att behålla den eftersom den är rätt unik. 

Att fler människor hittar ut till naturen och framför allt till fjällen innebär också en större påfrestning för den känsliga fjällvärlden och djuren som har fjället som sitt hem. Det är viktigt att vi som vistas där förstår att vi är gäster där och att vi inte bara har rättigheter utan även skyldigheter. Naturvårdsverket har sammanfattat allemansrätten med orden ”Inte störa – inte förstöra”. Så enkelt är det.

Jag kan bli något av en argbigga när jag är ute i naturen och ser hur vårdslöst vi far fram med vårt värdefulla arv, vår svenska natur. Hur svårt är det att ta med sig sitt skräp hem? Oavsett om det är i pisten, på stranden eller på fjället. Uppenbarligen orkade man bära det med sig i början av sitt äventyr men någonstans på vägen tyckte man att det var en god idé att lämna det ute i det fria. En logik som jag aldrig kommer att förstå. Det är som att vi inte förstår hur lång tid det tar för naturen att bryta ned saker som inte är naturliga. Längs Forsaleden finns det upplysande skyltar om hur lång tid det tar för olika föremål att förmultna. Väldigt lärorikt och förhoppningsvis tänker gästerna till innan man slänger saker vind för våg efter det att man läst skyltarna.

En av anledningarna till att jag började spåna på det här inlägget var att en artikel i den lokala tidningen om att Jämtlands läns Länsstyrelse beslutat om tillträdesförbud på Pyramiderna i Vålådalen. Pyramiderna är grusformationer som ser ut som pyramider och som har stått ute i fjällmarken sedan urminnestider. Pyramiderna är ett magnifikt naturfenomen och ett arv att vara rädd om. Tyvärr har fjällgäster farit ovarsamt fram med Pyramiderna och därför har Länsstyrelsen beslutat att om tillträdesförbud för att låta Pyramiderna återhämta sig. Ett bra beslut och jag hoppas att det efterföljs. 

Jag vet att jag låter som häxan surtant i mitt inlägg och att vissa saker kanske är självklara men tyvärr är det inte så. Gång efter gång ser jag spår efter hur vi människor är oaktsamma och respektlösa mot naturen, det gör mig otroligt frustrerad och förbannad. Jag skulle kunna göra en lång lista på hur mycket knasigt som jag sett genom åren men det skippar jag utan avslutar med en uppmaning:  Snälla ni som är ute i naturen, behandla vårt vackra Sverige med respekt och ta hand om det som ett hem.20120622_221016

Annonser

6 tankar om “Var rädd om naturen, den ska hålla länge.

  1. ”Häxan surtant” är en helt rimlig reaktion på skräp på fjället (eller på andra platser för den delen)! Jag fattar verkligen inte heller – vem orkar tex bära upp en tung tetrapack med apelsinjuice på fjället men kan inte ta med den tomma förpackningen hem igen? På dagsturer brukar jag plocka med skräp hem men på längre turer har man ju sällan plats för andra människors skräp.

  2. åh, jag håller så med!! jag tycker så illa om den här cykeldebatten som pågår i åre just nu – eller den som uppstår i samband med storulvån varenda maj. folk förstår inte att det finns såväl rättigheter som skyldigheter. det är bara jag, jag och jag överallt – det gör mig ledsen!

    • Har inte hängt med i Åredebatten men Storulvåvägen är ju superkänslig. Håller med dig om att det är mycket jag-tänk.Varför har det blivit så? Förstår att du blir ledsen av den inställningen,det blir jag oxå. 😕En berättigad känsla, bara trist att det behöver bli så.

  3. Håller verkligen med! Jag blir en riktig surtant också när jag ser sånt. Här i skogen brukar jag ta med sånt som jag vet att djur eller barn riskerar att skada sig på, och i vår lekpark ”fascineras” jag nästan dagligen över hur folk orkar ta med sig Festis-tetror men sen inte orkar lägga de urdruckna i papperskorgen utan låter dem ligga i sandlådan…

    • Vad glad jag blir av personer som dig och Kari som också plockar upp andras slarvigt slängda skräp! Håller med om att det är märkligt att man orkar bära dit men inte hem. Och på en lekpark, när vuxna lämnar skräp eller låter barnen lämna skräp, vad lär vi då den yngre generationen? Iof gäller det alla platser där folk skräpar ner 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s