En stilla säsongsreflektion.

image

I Östersund börjar våren krypa allt närmare och snart är all snö borta. Som alltid är det med ett visst vemod som jag ser vintern och framför allt vårvintern försvinna. Som vanligt känns det som tiden bara smattrat iväg, jag som nyss välkomnade vintersäsongen och jag har inte riktigt hunnit med.

Den senaste veckan har jag tagit det otroligt lugnt och inte alls hittat på så många saker som jag brukar. Förutom att jag försökt återhämta mig så har jag även funderat en hel del på vintersäsongen. Det känns som det varit en betydligt mindre händelserik säsong än tidigare år och som att tiden både gått långsamt och snabbt. En märklig känsla.

När jag reflekterat över vintern så konstaterar jag att även om säsongen innehållit färre äventyr än tidigare år så känner jag inte på något vis att det har varit något negativt. Det varit medvetna val när jag gjort färre saker och har ofta stannat i Östersund utan några som helst planer bara för att hinna landa lite. Visst har jag ibland känt mig lätt uttråkad och aningen rastlös men jag har behövt den äventyrsfria tiden också och det har varit svårt att erkänna, både för mig själv och för andra. Den har antagligen gjort att jag uppskattat stunderna i naturen eller i fjällstugan än mer. När jag väl har gjort något så har jag varit mer närvarande och på så vis har få aktiviteter gjort vintern mer upplevelserik än vad jag tror den hade varit om jag radat upp äventyr på äventyr för att hinna med så många som möjligt.

Just den här vintern har det passat mig att vara lite mindre äventyrslysten, om en vecka eller två känner jag kanske på ett helt annat sätt. Vintern har kantats av en del utmanande svårigheter men som tur är har vintern också bjudit på många guldkorn som olika upplevelser, fjällstugehäng och personliga möten. När jag blickar tillbaka på vintersäsongen känns det som den har varit bra, jag känner mig nöjd med den och det bästa av allt….den är ännu inte slut! 

image

Annonser

4 tankar om “En stilla säsongsreflektion.

  1. Äventyr i alla ära men ibland behöver man stanna upp och tillåta tid för reflektioner istället. Det är lätt att bara köra på och tro att ju mer man gör, desto bättre blir det.

  2. jag håller med; det har både gått snabbt och långsamt. jag tror att jag gjort fler ”mindre äventyr” än tidigare – mer utomhus överlag alltså. men färre stora adrenalinkickar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s