På Fjällspåret i Härjedalen behövs inget filter.

En upplevelse som jag ville hinna med den här månaden var att göra en våffeltur, gärna i Funäsdalen eller Lofsdalen. Igår lyckades jag få till en sån skidtur och dessutom pricka in helt rätt dag för en grym dag på fjället.

Lofsdalen och Funäsdalen ligger lite för långt bort från Östersund för att köra ner för en dagstur. Om jag bor i stugan i Björnrike är avståndet betydligt mindre och en dagstur till båda fjällområdena funkar toppen. Eftersom jag mest troligt ska besöka Lofsdalen under påsken så valde jag att åka till Funäsdalen igår, eller ja, nästan i alla fall. Det blev Bruksvallarna som fick bli utgångspunkt för våffelturen.

För ett år eller så läste jag i tidningen Turist om Fjällspåret, en led mellan Tänndalen och Ramundberget. En sträcka på cirka 18 kilometer och längs dessa finns inte mindre än fyra våffelbruk. Helt klart värt en utflykt, även om jag igår valde en betydligt kortare variant. Tids nog hoppas jag få möjlighet att skida hela sträcka, från Tänndalen till Ramundberget och sedan skidbuss tillbaka.

Men, tillbaka till gårdagens tur. Vi utgick från Walles Högfjällshotell i Bruksvallarna och skidade i välpreparerade spår upp till Kariknallen, 1050 m.ö.h. Jag hade valt mina klassiska längdskidor eftersom Bruksvallarna är kända för grymma spår och då ville jag passa på att nyttja fördelarna som pistade spår ger. Jag hade valt rätt skidor, förutom tillbaka till Walles då det bara var utför och då hade turskidorna passat bättre för att åka utanför det pistade spåret.

SONY DSC

 

Vi utgick från Högfjällshotellet istället för att gå från byn och på så vis undvek vi höjdmeter i skogsterräng. Jag gillar när jag får börja skida direkt på fjället och mötas av vidunderlig utsikt. Även om vi började på höjd så fick vi knata uppför i fyra kilometer tills dess vi nådde toppstugan, Knallen. Halvvägs passade vi på att fika äggmackor, thé och rökt fläsk, riktigt bra fika om jag får säga det själv. Vi satt på en framtinad sten, njöt av utsikten och solen värmde gott. Framför oss såg vi ett pärlband av skidåkare som jobbade sig uppför leden mot Kariknallen. Det var en dag när alla verkade vara ute på fjället. Trots att det var mycket folk på fjället så kändes det inte trångt, det är det som är häftigt, det finns plats för alla och man hittar alltid rogivande plats.

 

Efter en stunds njutande i solen knatade vi vidare till toppstugan, Knallen. Det märktes att det är ett populärt utflyktsmål, mängder av skidor i snön utanför och ett gäng skotrar parkerade en bit från stugan visade att olika gäster hade hittat till toppen. Det finns dessutom möjlighet att åka vessla upp vilket gör att fjället blir tillgängligt för alla, oavsett ålder och fysisk nivå.

SONY DSC

 

SONY DSC

Vi kunde inte motstå att testa toppstugans nygräddade våffla. Med en sagolik utsikt över den härjedalska fjällvärlden avnjöts frasvåfflan och ja, livet var inte alls tokigt. Å då hade dagens bästa inte ens inträffat!

Hur svårt jag än hade att slita mig från fjället så var skidturen tillbaka till bilen dagens absolut bästa. Fjäll så långt ögat nådde och vit, fluffig, orörd snö på sidan om leden. Det var då jag önskade att jag hade turskidorna eller randoskidorna. Även om längdskidor inte gör sig så bra i lössnö så struntade jag helt i det och skidade ut i den mjuka snön nedför backarna tillbaka till Walles.

Frihetskänsla, maximal skidåkarglädje och ett stort leende avslutade en kanondag på fjället.

SONY DSC

Annonser

7 tankar om “På Fjällspåret i Härjedalen behövs inget filter.

  1. Ping: Våfflor i fjällen. | Katrins Äventyr

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s