Monterosa 2016 – bilderna från skidresan

Efter en vecka på hemmaplan är det verkligen hög tid att lägga upp ett gäng bilder från skidresan. Jag åkte med ett nystartat företag som heter Systrar i bergen. Vi bodde i en liten alpby, Staffal, längst upp i en dal som låg mellan två andra dalar. Det gjorde att vi, med hjälp av liftsystemen, kunde åka i tre olika dalar, Gressoney-La-Trinité, Champoluc och Alagna. Kanonbra att kunna variera sig mellan olika skidområden och välja backar utifrån var solen lyste. Perfekt!

SONY DSC

 

SONY DSC

Utsikten ned mot dalen som följer floden Lys. Lite snö men i pisterna fanns det bra med snö för att åka skidor. Med tanke på snöläget så blev det ingen off-pist.

SONY DSC

Boende för veckan var på ett 4-stjärnigt hotell som höll hög kvalité. På morgonen bjöds det på fin frukostbuffé och på kvällen började middagen med lokal prosecco. Därefter följde en lyxig salladsbuffé med olika sorters av sallader, goda ostar, charkuterier och en massa annat gott. Jag hade lätt kunnat nöja mig med den buffén men efter det var det trerättersmiddag. Olika rätter varje dag, goda och varierande men framför allt väldigt mättande. Mot slutet av veckan skippade jag någon av rätterna eftersom jag hellre åt ost och charkuterier, är jag lyxlirare så är jag!

SONY DSC

Dalen mot Champoluc. Den här dagen var sikten klar och från en av topparna syntes Matterhorn. Häftigt att kunna spana in den toppen, jag hittar dock inte min bild på Matterhorn.

SONY DSC

Dalen mot Champoluc.

SONY DSC

Dalen mot Champoluc.

SONY DSC

Spanar in utsikten från Indren, 3275 möh. Känslan att vara på den här höjden är svår att beskriva men ord som mäktig, magisk, rogivande och hemma passar väl in. En känsla som jag vill ha mer av och som jag gärna upplever igen, och igen, och igen!

20160125_110829

Pisten mot Alagna, jämför gärna mot den nedre bilden där molnen är låga. Galet härlig pist eftersom man åker omgiven av massiva berg. Förvissa var det så nästan överallt men i just den här pisten var bergskänslan extra nära.

20160125_120903

Utsikten från restaurangen vid Colle Bettaforca, 2727 möh. Pizza smakar alltid lite bättre utomhus och på höjd.

20160129_115853

En av mina favoritpister, sol på morgonen och skön manchester.

20160129_124950

Långt där nere syns den lilla dalen där vi bodde. Svart pist för att ta sig tillbaka dit, härligt utmanande efter en dag på berget.

20160130_093509

Sista skiddagen, pisten ned mot Alagna. Strålande sol på topp, grymt före i pisten och sen, smack, rakt i bland molnen. Annorlunda upplevelse och nu vet jag hur det känns att vara ute bland molnen.

20160130_143658

Hur ska jag då sammanfatta resan? Det är både svårt och enkelt. Veckan innehöll otroligt många häftigaa känslor, det är något speciellt med att vara mitt i Alperna. Mitt i allt det stora och mäktiga blir man väldigt liten, jag kände en stor respekt för bergen och en härlig glädje över att ha möjligheten att uppleva den här världen. Även om det var en helt fantastisk resa så var den även otroligt påfrestande, både mentalt och fysiskt. Skidåkningen är krävande på ett annat sätt än vad jag är van, både kroppen och knoppen fick jobba hårt. Jag är inte heller van att resa ensam på en gruppresa så det var också lite utmanande. Men, den tydligaste känslan efter resan är att det var en grym upplevelse med många härliga minnen.

Att stå på toppen av en snövit backe och blicka ut över alla berg som omger en, den känslan borde alla få uppleva. Upplevelser de luxe!

Annonser

Egoboost och intressekonflikt.

Det är inte ofta jag delar med mig av den del av mitt liv som inte är fritid, alltså arbetslivet. Ett medvetet val av flera olika anledningar. Ibland finns det dock otroligt spännande saker som händer på jobbet som jag vill berätta om. Häromdagen dök en sån sak upp! En förfrågan som gav mig en enorm egoboost och som gjorde mig stolt!

Jag fick ett erbjudande från chefen om att gå en handledarutbildning som jag länge har velat gå. Ett av mina mål i mitt jobb är att på ett eller annat vis få jobba med utbildning, utveckling och kanske även inspirerar andra. Genom den här utbildningen kan jag ta ett steg närmare det målet.

När jag fick förfrågan hoppade jag nästan upp och ned, det här är något som jag länge velat göra. Schysst bekräftelse på att jag bidrar på ett positivt sätt på min arbetsplats. Att vara den som får förfrågan gör mig otroligt stolt och samtidigt väldigt ödmjuk, det är ett stort ansvar att vara handledare.

Nu kan det kanske tyckas kaxigt eller skrytigt att berätta om det här utbildningserbjudandet men jag tycker man även ska få berätta om saker som stärker egot. Jag är glad och stolt, då vill jag dela med mig av det! Lite egoboost gör gott i själen.

Så kommer vi då till den andra delen av inläggets titel, intressekonflikten. För några veckor sedan bestämdes att jag ska till Abisko även i år. Riktigt, riktigt roligt! Lika roligt som utbildningserbjudandet. Kruxet är att en del av utbildningen sammanfaller med den redan bokade Abiskoresan. På det vis som utbildningen är uppbyggd kan man inte missa några dagar. Med andra ord går det inte göra båda.

Vad är sannolikheten att två grymma upplevelser hamnar på exakt samma datum? Jag menar det finns ju ungefär 365 dagar att sprida ut dessa olika händelser på men icke, de är på samma datum. Dagens lyxproblem!

Oavsett hur det blir det här lyxproblemet så tar jag mig den enorma bekräftelse och egoboost som chefens förfrågan gav. Värt så himla mycket!

image

Fotokred: Johanna/Systrar i bergen

Ett drömköp!

Ett av mina många favoritställen i Jämtland är ett härligt ställe som heter Vita Renen och ligger logiskt nog på vid Renfjället. För att komma dit kan man antingen skida över Åresjön eller skida från Edsåsdalen. Jag har många riktigt härliga minnen därifrån och servicen har alltid varit suverän. Därför var det med visst vemod som jag igår läste att Vita Renen är till salu eftersom dagens ägare väljer att göra något annat. Med tanke på att de skött Vita Renen på ett fantastiskt sätt tycker jag att det är tråkigt att dom säljer och samtidigt kan jag inte ha åsikter om deras val. För det valet är just deras val.

Däremot kan jag vara lite smått fundersam på vad som kommer att hända med Vita Renen efter den här säsongen. Jag hoppas verkligen att stället köps av någon som väljer att fortsätta med det genuina som karaktäriserar fjällstationen. Kalla mig bakåtsträvare men det skulle vara så otroligt trist om Vita Renen köps av någon lyxlirare som bygger om stället till ett toppmodernt boende och det gamla, enkla försvinner. Förhoppningsvis blir det inte så och fram till försäljning drivs det vidare av samma ägare med samma härliga service. Givetvis tänker jag ta mig upp mot Renfjället och besöka Vita Renen den här vintersäsongen. Passa på att göra det ni också, fjällstationen är väl värt ett besök.

Bilderna nedan är från tidigare utflykter till Vita Renen men tyvärr gör bilderna inte verkligheten rättvisa. IMG_1542

IMG_1538

20140216_121550

20140216_133421

Och ja, tanke att skicka in en intresseanmälan för att köpa fjällstationen har givetvis slagit mig. En helt galen tanke men en väldigt häftig och inspirerande tanke. En tanke som skulle passa väl in med att bo på en fjälltopp. Ska bara vinna på Triss först!

Från bergen i Monterosa till Åre.

Med visst vemod lämnade jag igår byn Staffal i Monterosa. Jag trivs så otroligt bra bland berg och fjäll, det är där jag trivs som bäst och då är det inte konstigt att det känns vemodigt att lämna den miljö.

image

image

Efter en lång dags resande landade jag sent på kvällen på Östersunds flygplats. När vi körde ut från flygplatsen började ett vackert norrsken att dansa på himlen. Det var första gången på flera år som jag upplevt norrsken. Still tänkte jag att det var Jämtlands sätt att välkomna mig tillbaka hem och påminna mig att det vackra som också finns i Jämtland. Jag försökte inte ens fotografera utan njöt istället av det magiska skådespelet.

Imorse packade jag snabbt om mina väskor för några dagar i Åre. Från en liten alpby till en något större fjällby. Det är inte direkt så att det är synd om mig! Förvisso fylls dagarna med jobb men vad gör det när man kan titta ut över Åresjön och ta en lunch på byn. Och något litet äventyr borde jag få till i alla fall.

Den snabba packningen gick lite väl snabbt, alla sladdar till kamera och dator finns kvar i Östersund. Så den Italienska bildbomben från skidresan kommer inte än på ett tag. Tids nog!

Berätta gärna vad du ser fram emot att hitta på den här veckan!