Onekligen finns det många bra saker med att ha nyckeln till en fjällstuga i Härjedalen. En är att det numera finns oanade möjligheter till dagsturer i Härjedalsfjällen. Helt plötsligt har en helt ny fjällvärld öppnat sig för mig och jag upptäcker den med glädje.
Igår föll valet på att utforska Lofsdalen, en by som jag mest besökt på vintern när några goda vänner är där. Sist jag var där såg det ut så här och så här.
Fredagskvällen tillbringades med att studera fjällkartan över Lofsdalsområdet. Jag valde mellan två fjälltoppar, Sömlingshogna eller Digervålen. På bilden ovan syns Sömlingshogna, en något kärvare och längre tur. Eftersom det blev sovmorgon på lördagen blev det en sen ankomst till Lofsdalen. Med tanke på att vädret skulle bli rufsigare på eftermiddagen föll valet på den kortare turen, den upp på Digervålen.
Egentligen var det inte bara väderaspekten som spelade in. Enligt kartan startade vandringen till Sömlingshogna med en hel del skog medan turen till Digervålen startade på kalfjället. Ett ganska lätt val att ta den tur som bjöd på fjällvandring från första steget.
Efter en ganska enkel vandring nåddes toppen på Digervålen, eller i alla fall vad jag tror var toppen. Det är ju lite kruxigt med fjällen i Jämtland och Härjedalen, topparna är inte alltid supertydliga. Digervålstoppen var platt med mängder av topprösen och självklart lade jag en sten på ett av alla rösen.
Att stå på en fjälltopp är en grym känsla, frihet i dess enklaste form. Oavsett åt vilket håll man blickar så hänför landskapet. Naturen är en otrolig kraftkälla, på alla sätt och vis.
Ibland finns det inte ord nog att beskriva bilder som kameran fångar. Precis lika magiskt som det är att stå på en fjälltopp, precis lika magiskt är det att vandra bland fjällbjörkar, ljung och myrmarker.
Min förhoppning är att kunna vara ute i naturen i hela mitt liv. Precis som två äldre damer som jag mötte på fjället i lördags. Den första, minst 75 år, kom gåendes helt ensam med sina gåstavar. Hälsade glatt och berättade att det var blött på fjället. Den andra damen, också runt 75-80 år hade sällskap av sin hund och hade plockat en fjällbukett. Hon ville passa på att plocka lite blåbärsris och färgglada björkkvistar till altanen innan frosten tog vid. Även hon var glad och tog tillfället i akt till en pratstund. Himla härligt med dessa oväntade möten på fjället.
Tack detsamma för ett mycket inspirerande inlägg och vackra bilder. 🙂
Tack,tack 🙂
Det är ju så fint så att man nästan börjar gråta. Det borde finnas ett särskilt ord för den längtan man bara kan känna efter fjällen – som skogstokig fast tvärtom.
Fjällen är verkligen tokfina nu! Vi får klura på ett bra ord…eller så använder vi fjälltokig 🙂
Jag får gåshud och blir precis som Kari helt rörd. Så fint beskrivet och fotat. Vackra, vackra fjäll!
Åh,tack! Vilken fin komplimang som gör mig jätteglad!
Hej Katrin! Jag har sökt efter en fjällbild att göra en tavla av i present åt en vän vid ett mycket särskilt tillfälle. Jag är ute efter en speciellt känsla som varit lite svår att sätta ord på, och därför att hitta, men den uppfylldes när jag nu såg en av bilderna i det här inlägget. Det är bilden med texten ”Att stå på en fjälltopp är en grym känsla, frihet i dess enklaste form. Oavsett åt vilket håll man blickar så hänför landskapet. Naturen är en otrolig kraftkälla, på alla sätt och vis.” Finns det någon möjlighet att jag kunde få köpa tillfällig rättighet att använda den? Jag skulle så oerhört gärna vilja göra en tavla av den ifall det går. Med vänlig hälsning //Åsa (asakarlsson77@gmail.com)
Åh, vad roligt att läsa! Och hedrande att du vill göra en tavla. Jag kollar på det och återkommer till veckan!
Hej igen! Tack för att du erbjudit dig att kolla upp! Jag fick tyvärr lite tidigarelagd dead line och blev tvungen att snabbt bestämma mig för en annan bild som jag hade rättigheterna till. Oavsett: dina bilder är fantastiska och alla skulle platsa på väggen! Ser fram emot att följa din blogg!
Med vänlig hälsning, Åsa
Jag förstår, var inte hemma och kunde kolla men bra att du hittat en annan bild. Tack för den fina förfrågan och komplimangen om mina bilder, det värmer! Roligt att du vill följa med på min blogg!