Blogginläggen dyker upp…

…högst sporadiskt men det beror knappast på brist på äventyr eller bristande skrivarglädje. Det beror helt enkelt på att jag, återigen, brottas med en något kluven inställning till alla former av Sociala medier. Å ena sidan vill jag förmedla äventyrsinspiration till andra men å andra sidan vill jag inte hamna i ”vem gör mest/presterar bäst”-träsket. Detta dilemma kommer jag knappast lösa idag heller så då är det bättre att jag bidrar med lite höstinspiration.

image

Förra lördagen trotsade jag den täta dimman som fanns runt stora delar av Östersund och åkte västerut i ställe. Jag hade turen att få sällskap av min coola systerdotter, en tjej som aldrig är svårövertalad till utflykter. Vi bestämde oss för att åka till Ullådalen eftersom YR lovade att där fanns solen. Mycket riktigt, i höjd med Björnänge var dimman borta och Åreskutan tornade upp sig. Vi fortsatte upp till Ullådalen och där var det strålande sol. Perfekt!

image

Vi parkerade vid Ullådalsstugan och tog sikte mot Västerskutan och Tväråvalvet. Till en början gick vandringen till största delen utanför lederna. Eftersom det här var en fjälltur utan vare sig tidspress eller mål fick vägvalen bli efter känsla och vyer. Helt klart mitt favoritsätt att vandra.

image

Efter en stunds spaning såg vi en litet vattenfall på Västerskutans fot och dit tog vi sikte för vår lunchpaus. Det som är så skönt med kravlösa vandringar är att det är enkelt att ändra sig om det dyker upp en ny vy som lockar. Precis så blev det den här gången. På väg mot det lilla vattenfallet dök det upp en härlig, forsande fjällbäck som inte gick att motstå. Det var självklart att det var här vi skulle njuta av vår lunch.

image

En del av vattnet hade redan hunnit frysa till is men resten dundrade nedför klipporna. Rofyllt och mäktigt på en och samma gång.

image

Det är helt klart värt den extra packningen för att få tillagad mat på fjällturerna. Med ett Trangiakök, Murrikapanna eller öppen eld lagar man enkelt mat som slår mackor med hästlängder. Å det säger jag som är en mackoman 🙂 Förutom att maten blir god så tycker jag om att sitta och joxa med det som behövs för att få ihop en schysst lunch. Självklart tar det längre tid men jag tror på att i naturen ska man inte ha någon tidspress utan allt får ta den tid det tar.

image

Lunchpausen blev en salig blandning av fotografering, matlagning, utforskning av klipporna vid fjällbäcken och studsande i den halvfrusna ljungen. Maten då…jo då, utspillda makaroner till trots så lyckades vi äta oss mätta på korvstroganoff och makaroner. Till efterrätt bjöd mitt fina sällskap på Åre Choklad, precis som sig bör när man är i Årefjällen.

image

Det här var en sådan där dag som kommer att sitta kvar i minnet under en längre tid. Dels var det en fantastiskt fin höstdag och dels var det roligt att få dela ett av mina absolut viktigaste fritidsintressen med en person som betyder otroligt mycket för mig. En dag som fyllde både hjärta och själ med massor av energi. Stort tack för en grym dag, N.

image

Annonser

3 tankar om “Blogginläggen dyker upp…

  1. Ping: Söndagsutflykt i Ullådalen. | Katrins Äventyr

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s