Verkar fantastiskt smart…

…att få hem 15 kg lyxigt älgkött några dagar in på den köttfria månaden. Det var inte helt enkelt att bara stoppa in allt fint kött i frysen istället för att laga en god köttbit med ugnsstekta grönsaker och en god sås. Hmm, den som väntar på något gott…

Jag tror dessutom att mamma och B funderade på om jag var sjuk idag när jag var upp dit och tackade nej till rökt sidfläsk på lunchmackan. Det har aldrig hänt tidigare. Av olika skäl har jag valt att inte berätta om novembers utmaning för mamma och B. Det skulle vara allt för svårt att förklara den i ett hem där kött är basföda. Dessutom förstår jag knappt själv hur jag tänkte när jag hittade på just den här utmaningen, det kommer bli en svår utmaning. Jag får gång på gång påminna mig själv om vad jag får äta och vad jag inte får äta den här månaden. Det ska bli spännande att se om det här projekten har någon inverkan på min kropp.

Hur många dagar är det kvar i november??

Annonser

Jag har…

…bestämt mig, Jämtland och dess varierande natur är lika fantastisk oavsett årstid. Det gäller bara att anpassa aktivitet och kläder efter årstid och väder. Vi har dessutom haft en grym höst som aldrig verkar ta slut. Min förhoppning, kanske något naiv, är att hösten fortsätter med kalla, krispiga dagar och så vips en vacker morgon ligger det massor av snö på marken. Snö som stannar tills vårvintern dyker upp. Jag tycker vi skippar allt slask mellan fina höstdagar och mjuk, fluffig snö. Dessvärre tror jag inte att det kommer bli på det viset men önska kan jag få göra.

I fredagseftermiddag körde jag upp till min kompis Katti i Vallbo där hon nyligen köpt ett litet hus. Under större delen av bilfärden satt jag och svor för mig själv eftersom det var sjukt halt och en dimma som gjorde att jag såg max fem meter framför bilen. Jag hatar verkligen att köra i dimma! Det var dock som en magisk gräns någonstans när jag nådde kommungränsen till Åre, helt plötsligt var allt klart igen. Hmm, nästan som att fjällkommunen ville säga mig något 😉

Stackars Katti trodde att jag var på väg att flytta in när jag kom in med mina tre stora väskor och någon matkasse. Jag skulle inte haft något emot att bott lite längre i hennes gäststuga. Orsaken till alla väskor var att jag inte hade någon aning om vad vi skulle hitta på under mitt besök. Det var bättre att ha med allt istället för att inte kunna ha gjort det som erbjöds och således hade jag med mig ridkläder, vandringsprylar, långfärdsskridskor och springprylar. Japp, även för ett dygn till fjälls lyckas jag få med fyra par skor.

Det var riktigt skönt att komma upp till Katti. Jag trivdes verkligen i hennes hus, det var lugn och rofyllt men fyllt med massa energi. Kvällen tillbringades med god mat, allmän uppdatering av livet och givetvis en mysig brasa i hennes kamin. När det väl var dags för mig att sova gick jag ut till min lilla stuga och då var himmeln helt stjärnklar. Riktigt fint och skönt att det inte fanns någon gatubelysning som förstörde känslan av att vara mitt ute i vildmarken.

Frukost på sängen uppskattas även av pållarna.

Frukost på sängen uppskattas även av pållarna.

Lördagen var i stort sett öppen för valfria aktiviteter men valet föll på hundpromenad och ridning, givetvis inte samtidigt. Jag kunde omöjligtvis välja bort ridning när det fanns en möjlighet. En social promenad med Katti och hunden Hrappur tackade jag inte heller nej till. Miljön runt Vallbo är fin oavsett vad man hittar på. Det är svårt att inte trivas, det är bara att njuta och hoppas att tiden går långsamt.

Höstpromenad längs Vålån. Titt som tätt skymtade Ottfjället bland träden.

Höstpromenad längs Vålån. Titt som tätt skymtade Ottfjället bland träden.

 

Ridningen blev återigen på Islandshästen Nayla och hon var en liten töltmaskin. Den här gången var hon något mindre tränad och det märktes en del men hon var otroligt ivrig. Nayla ville nog inte erkänna att hon, precis som sin ryttare, borde träna mer och bättre utan istället pinnade hon så gott det gick på de halkiga skogsbilvägarna. Vi avslutade ridturen med att busrida på en av ängarna och det var galet roligt. Så där så att jag inte kunde låta bli att skratta. Katti filmade lite när jag red på ängen, tids nog kanske jag kan lista ut hur jag lägger upp det klippet på bloggen.

Busridning på ängen. Fjället Middagsvalen i bakgrunden.

Busridning på ängen. Fjället Middagsvalen i bakgrunden.

Dagen gick på tok för fort men som tur är kan jag åka upp snart igen. När jag körde från Vallbo började solen gå ned över snötäckta fjäll. Solen färgade himlen rosa och jag var stannade bilen flera gånger för att njuta av vackra vyer. På väg hem slog det mig flera gånger att jag är otroligt tacksam över att jag bor i Jämtland. Jag trivs!

Ottfjället och Ottsjön. Det fanns knappt någon is alls på sjön. Förhoppningsvis dröjer det bara någon vecka till.

Ottfjället och Ottsjön. Det fanns knappt någon is alls på sjön. Förhoppningsvis dröjer det bara någon vecka till.

Första november…

… är alltså här och således börjar även min månadsutmaning som jag berättade om härom dagen. Som jag skrev då funderade jag på en bonusutmaning och nu har jag tänkt klart. Istället för att hitta på en ännu en sak för november har jag bestämt mig för ett godisuppehåll och testa hur länge jag klarar mig utan godis. Jag tänkte även involvera er genom att be er säga hur långt uppehåll just du tror att jag klarar. Skriv det datum som du tror på och jag lovar att vara ärlig med att berätta när jag trillat dit igen.  Vill ni hänga på utmaningen så får ni självklart göra det!

Tydlighet är bra och därför definieras godis enligt följande; godis och choklad. Glass och efterrätter är inte godis men bör givetvis inte bli ett substitut för godis. Tips till er som ska skriva datum, jag är en riktig godisråtta men jag kan även vara extremt envis ibland. Välj själva vilket ni tror mest på den här gången…

Hmm, undrar om jag får skippa mitt traditionsenliga besök hit? Jag och Å brukar åka dit i advent, får se hur jag gör i år.

Hmm, undrar om jag får skippa mitt traditionsenliga besök hit? Jag och Å brukar åka till Tinas praliner i advent men i år kanske jag struntar i det eftersom det verkligen inte går gå in i butiken utan att smaka på chokladen.