Jag trodde aldrig…

…att jag skulle säga att Tjurruset inte var lika jobbigt som jag trodde och att jag är lite besviken på banan i sig. Tjurruset har länge varit ett lopp som jag velat genomföra men tyvärr varit för otränad för. I år var det dock dags att utmana mig själv och således sprang jag loppet igår.

image

Herrarnas start.

Anledningen till att jag sneglat på just det här loppet är att Tjurruset är känt för att vara superjobbigt,smustigt,obanat och en massa oväntade hinder. Att springa ett vanligt terränglopp har aldrig tilltalat mig utan jag vill få bli lite smutsig och göra saker utöver det vanliga springandet.

I fredags kom banbeskrivningen ut på hemsidan. En vän rekommenderade att jag inte skulle läsa den och en annan vän ansåg att jag borde läsa den för att mentalt förbereda mig. Förslaget från vän nummer 2 vann och jag läste med skräckblandad förtjusning igenom informationen. Arrangörerna utlovade sjö, kuperat, lera, sand och bäverdamm. Den beskrivningen gjorde mig inte speciellt lugn men tillsammans med vännerna konsterade jag att banan knappast kunde vara mer kuperad än Åre Trail. Frågan var bara om resten av banan kunde vara jobbigare än Åre Trail.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös när vi anlände till Tullinge flygfält på lördag förmiddag. Tjurruset är ju trots allt känt för att vara grymt jobbigt. Väl på plats fanns det inte så mycket att välja på än att värma upp och ställa sig i startfållan. Att backa ur är som bekant inget alternativ…

Det blir ingen recension av hela loppet men en del av banan vill jag självklart berätta om. Första kilometerna var klassad som flack med mycket gyttja. På något magiskt vis måste jag ha missat all gyttja, såvida de inte syftade på den torra åkern som vi sprang över! Den första rejäla utmaningen var när banan helt plötsligt gick ut i en sjö och det resulterade i att vi fick vada i midjehögt vatten. Aningen, aningen kallt och jag som inte ens badar på sommaren. Väl uppe ur sjön var benen iskalla och det var tur att nästa utmaning var en slalombacke som gjorde att jag fick upp värmen igen.
Tyvärr blev nästa del av loppet tråkigare eftersom det blev mycket grusvägar innan det blev utmanande hinder igen. Självklart dök det upp mindre hinder efter vägen men tyvärr,jag tycker inte att meterlånga diken är någon större utmaning efter förra helgens myrlöpning. Arrangörerna hade dock hittat ett stort sandtag där vi fick springa några hundra meter uppför i sand. I slutet av backen dök mjölksyran upp som ett brev på posten. Väl uppe var det skönt att få fast mark under fötterna men strax efteråt dök det upp ännu mer sand så mjölksyran dök upp igen.

Kilometrarna hade tickat på och det var bara en kort bit kvar till mål. Vid det här laget var jag högst förundrad över att jag fortfarande var förhållandvis ren. Förundrad och aningen besviken på den uteblivna smutsen. Det dröjde dock inte speciellt länge innan dagens största och gyttjgaste hinder dök upp. Några hundra meter innan mål fanns det en stor bäverdamm som var fylld med iskallt vatten,gyttja och nedfällda träd. Det fanns inga andra alternativ än att hoppa i för att vada igenom dammen. Jag är glad att jag badat isvak tidigare eftersom jag visste hur kroppen reagerade på en hastig nedkylning av iskallt vatten. Givetvis var känslan densamma, kroppen fick en chock och det var svårt att andas normalt men det gick över ganska snabbt. Efter det var det bara att jobba vidare i dagens roligaste hinder. Titt som tätt försvann botten och innan jag kom upp ur dammen var jag täckt från topp till tå med lerigt vatten. Grymt roligt! Väl uppe var det bara att skaka igång benen igen och springa vidare in i mål några hundra meter bort.

image

Först ett litet kryphinder innan spruten in i mål.

Känslan i mål var tudelad. Det var skönt att jag genomfört loppet men samtidigt var jag besviken på att det inte var mer obanad terräng med kärvare hinder. Jag hade nog högre förväntningar på själva banan och i dagsläget är jag osäker om jag anmäler mig nästa år. Min tid var helt ok med tanke på att jag uppenbarligen lämnat mitt pannben hemma. Jag får ta och träna upp det mer tills nästa år. Någon som har några effektiva tips på pannbensträning?!

image

Väl i mål var jag rejält smutsig men det syns tyvärr inte på kortet.

image

Grymma skor gav en hyfsad tid och en medalj.

Annonser

2 tankar om “Jag trodde aldrig…

  1. Bra jobb där, å i tidigare lopp. Tullinge kan inte ha erbjudit samma underbara vyer som Jämtland men jag antar att man inte hinner njuta så mycket av utsikten utan får ta del av terrängen på närmare håll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s