Fler än en…

…gång har jag funderat över inriktningen på min blogg, har jag hittat rätt saker att skriva om eller är jag helt ute och cyklar? Jag tror inte att det finns något givet svar på min fundering utan jag får gå tillbaka till den tanke som jag hade när jag började skriva. Påminna mig själv om att det är min blogg, att jag skriver om det som jag känner för och det som jag upplever på ett eller annat vis. Det som jag vet är att jag inte kommer att fokusera på träning eller inredning för det finns det andra som är mycket bättre på.

En annan sak som jag funderat en del på är hela konceptet sociala medier och om jag gör rätt som deltar i dessa sammanhang genom att blogga. Jag har valt bort Facebook och Instagram. Det finns många olika anledningar till det men främst beror det på att jag tycker att dessa forum tenderar att skapa en bild av en perfekt verklighet. En perfekt verklighet där allt, alltid är tipp topp och lyckligt. Det är min fasta övertygelse att Facebook skapar mer stress och press än vad vi tror och vill erkänna. Jag har inte lust att delta i det spelet eftersom jag har svårt att köpa att livet alltid är lika perfekt som det framställs på många Facebooksidor eller andra social medier. Givetvis finns det många personer som har ett lyckligt liv där det mesta är perfekt och det är väl dit vi alla strävar. Jag tror dock att det är lätt att bara se det positiva i andras liv när vi läser om det på Facebook, bloggar eller ser bilder på Instagram och då glömmer vi att även där, finns en vardag med både mot- och medgångar, glädje och sorg. Med det inte sagt att jag på något vis är missnöjd med mitt liv eller att jag missunnar andra det liv som de har. Tvärtom, jag är glad för det liv som jag har skapat för mig och gläds mycket med de runt omkring mig för det liv som de har, precis lika mycket som jag lider med dem när livet är svajigt.

Vart försöker jag då komma med det här inlägget? Jo, att jag vill skriva om det jag känner för och om det som jag upplever. Jag skriver för att jag tycker om att skriva och inte för att visa upp en perfekt värld, en massa roliga upplevelser eller för att jag är upprörd över vissa saker. Bloggen är en del av mitt sätt att uttrycka mig, just nu funkar den bra för mig och därför fortsätter jag skriva. Vissa av inläggen innehåller en massa superlativ och det är för att det var min känsla där och då. Andra inlägg kan vara arga och frustrerade och det var min känsla där och då. Jag har sagt det många gånger förr, jag uppskattar kontrasterna i livet och ibland speglar det nog även min blogg. Jag tror på att livet inte alltid är en spikrak väg utan att livet är slingrigt med toppar och dalar, det är just det som är livet! Rätt spännande om man är beredd att ge sig ut på den vägen 🙂

Chamonix, Frankrike. Toppar, dalar och en massa slingriga stigar och vägar. Fantastiskt ställe.

Chamonix, Frankrike. Toppar, dalar och en massa slingriga stigar och vägar. Fantastiskt ställe.

Annonser

Idag är…

…en annan dag, det regnar och som utlovat kommer fortsättningen om min kväll i Drommen, Bydalsfjällen. Ibland dyker det, som sagt, upp förslag som jag inte kan motstå, även om de är lite läskiga och verkligen utmanar mig. Förra måndagen dök det upp ett sådant när E förslog att jag skulle hänga med dem till Dromskåran. Under helgen hade jag och E pratat om mina månadsutmaningar och jag berättade att jag inte hunnit med den som jag skulle ha gjort i juli. E påtalade att jag kunde räkna Drommen som juliutmaningen.

Att följa med till Dromskåran är väl, i sig, ingen större utmaning men anledningen till att vi skulle dit var att de skulle ta professionella kort inför nästa lopp som AXA Fjällmarton ska lansera, Fjällmaraton Bydalsfjällen. Det var nu utmaningen dök upp, de ville att jag skulle vara med på bilderna eftersom de behövde fler personer som sprang banan under fotograferingen. De som känner mig vet att jag inte alls är bekväm framför kameran, oavsett vem som tar bilderna. De som känner mig vet också att löpning inte är min starkaste sida. Det faktum att jag skulle springa tillsammans med personer som studsar fram på fjället och att bilderna ska lanseras på en officiell hemsida gjorde inte utmaningen mindre läskig. Jag kände att jag verkligen var på väg utanför, långt utanför min box. Jag tvekade länge ifall jag skulle hänga med men eftersom ett av mina mål det här året är att utmana mig själv på olika sätt, att flytta gränserna för vad jag klarar, både fysiskt och mentalt så bestämde jag mig för att följa med. Sagt och gjort, mot Bydalen.

Innan vi gick upp till Dromskåran tog vi på oss nummerlapp och ryggsäck, allt för att bilderna skulle bli så autentiska som möjligt. Efter en stunds vandring rakt uppför var vi framme i Dromskåran och fotograf Johan Marklund påbörjade sitt arbete. Johan var otroligt duktig, lugn och kreativ. Johans lugn och de andra löparnas ödmjukhet gjorde att jag snabbt kände mig bekväm med att vara en del av teamet och att agera inför kameran. Jag trivdes kanon med de andra, vi skrattade mycket och jobbade bra tillsammans. En oväntad kväll som blev väldigt lyckad och jag är glad att jag följde med.  Det här inlägget skulle kunna bli nästan hur långt som helst men istället för en massa superlativ visar jag några av Johans bilder. Efter den här kvällen och efter jag sett alla bilder från kvällen inser jag, återigen, jag ska inte springa asfalt. Det är på fjället eller i skogen som jag hör hemma när jag ska springa!

Dynafit är en av AXA Fjällmaratons samarbetpartners och därför hade jag Dynafitskor.  Fotograf: Johan Marklund

Dynafit är en av AXA Fjällmaratons samarbetpartners och därför hade jag Dynafitskor.
Fotograf: Johan Marklund

På väg uppför, jag i täten.  Fotograf: Johan Marklund

På väg uppför, jag i täten.
Fotograf: Johan Marklund

När jag kollade igenom Johans bilder såg jag att han även smygfotograferat.  Fotograf: Johan Marklund

När jag kollade igenom Johans bilder såg jag att han även smygfotograferat.
Fotograf: Johan Marklund

Uppför Dromskåran.  Fotograf: Johan Marklund

Nedför Dromskåran, jag är återigen i täten. Inte på något sätt arrangerat på det viset…
Fotograf: Johan Marklund

Det är rätt brant uppför, det kommer bli en tuff och krävande tävling.  Fotograf: Johan Marklund

Det är rätt brant uppför, det kommer bli en tuff och krävande tävling.
Fotograf: Johan Marklund

Solnedgång och otroligt vackra fjäll runt omkring.  Fotograf: Johan Marklund

Solnedgång och otroligt vackra fjäll runt omkring.
Fotograf: Johan Marklund

Johan smygfotade igen.  Fotograf: Johan Marklund

Smygfotograferad när jag njuter av vyerna. 
Fotograf: Johan Marklund

Det finns några ännu vackrare bilder men de väntar jag med att lägga upp tills dess jag vet om de används på hemsidan.

Trots att regnet…

…öste ner idag passade jag på att ta en ridtur när jag var i Vallbo. De som jag bodde hos har fina Islandshästar och jag fick låna stoet Naijla. Det var länge sen jag red och efter en ridtur som denna undrar jag varför. Det finns få saker som är så avslappnande, roligt och energiskt som att rida ute i skogen. Vi var tre ekipage idag och vi höll ett rätt högt tempo. Jag och Naijla var i slutet av ledet och det var fler än en gång som jag fick torkat bort smuts i ansiktet eftersom hästarna framför slog upp en hel del lera. Under vissa av galoppsträckorna kunde jag inte låta bli att tokskratta. Det är så vansinningt roligt att rida snabbt på smala, slingriga skogsstigar och det går helt enkelt inte göra annat än skratta. Naijla var dessutom enkel att få in i tölt så jag fick tölta en hel del. Löjligt roligt!

Gamla ridleden mellan Vallbo och Ottsjö. Tova och Skugglisa rider i täten.

Gamla ridleden mellan Vallbo och Ottsjö. Tova och Skugglisa rider i täten.

Vi red i skogen längs med Vålån. Bakom dimman skymtade Ottfjället, ett magiskt fjäll som är mitt favoritfjäll. Tyvärr var det svårt att ta bra kort i regnet.

Vi red i skogen längs med Vålån. Bakom dimman skymtade Ottfjället, ett magiskt fjäll som är mitt favoritfjäll. Tyvärr var det svårt att ta bra bilder i regnet.

Chaps och Islandströja höll mig torr. Naijla däremot var både smutsig och blöt.

Chaps och Islandströja höll mig torr. Naijla däremot var både smutsig och blöt.

En riktigt bra avslutning på en riktigt bra vecka. Jag somnar nog med ett leende även ikväll, precis som jag gjort flera kvällar den senaste veckan.

 

Den älgjägare…

…som fick just det här passet hade otur med sin stol men fantastisk tur med utsikten. Middagsvalen åt ena hållet och en hjortronmyr åt andra hållet. Jag hittade den här fina platsen när jag var sprang i skogen idag och då struntade jag i löpningen ett tag. Istället satte jag mig på stolen och njöt av stillheten runt omkring. Myr och fjäll,finns inte mycket som klår det 🙂

image

image

Efter en vecka…

…fylld med positiva vibbar och flera oväntade komplimanger tänker jag fortsätta att ta åt mig av det. Det känns skönt att jag haft en egoboostvecka för då behöver jag inte ta åt mig av när personer runt omkring mig gör knasiga saker. Jag håller inte med om beteendet och det är inget jag står för men istället för att bli frustrerad väljer jag att strunta i det efter det här inlägget. Det är inte värt min energi eller tid.

Avslutar med att citera en gammal vän,”kärlek och respekt,ska det vara så jäkla svårt?!”. Jag tycker hon sammanfattar på ett enkelt och klockrent sätt. Det är just kärlek och respekt som livet handlar om,oavsett relation eller situation.

image

En av den senaste veckans många guldkorn. Ullådalen med Elin och Jack. Ibland är det enklaste och bästa att bara vända ryggen till 😉

En grym…

…klätterkväll på Frösöberget har just avslutats. Jag är trött i hela kroppen och överlycklig för att det gick så bra att klättra. Runner’s high fast med klättring! Helgen i Vålådalen gav mig en massa energi som hållt i sig hela veckan, jag har bara njutit av det och hittat på en massa roliga saker. Det finns en massa blogginlägg som väntar på att bli skrivna men det får bli en dag när regnet öser ner. Dagarna ägnas istället åt att njuta av en aktiv sensommar i mitt vackra Jämtland.

Med risk för…

…att vissa tycker jag är helt knäpp så måste jag säga att jag tycker det är mysigt att det regnar idag och att det börjar mörkna tidigare på kvällarna. Hösten är i antågande och det är min favoritårstid. Jag tycker om höstens alla färger och att luften är kylig och frisk. Höstfjällen är bland de vackraste som finns och jag ser fram emot vandringar med varm choklad och rökt fläsk som sällskap. Givetvis får även mina vänner,nya som gamla, göra mig sällskap.

Nog för…

…att det är viktigt med säkerhet men det kan omöjligtvis vara så att jag måste köpa en hjälm för varje friluftsaktivitet eller träningsform. Jag räknar till tre olika hjälmar här hemma och då har jag, tror det eller ej, ingen cykelhjälm. Jag har klätterhjälm, slalomhjälm och ridhjälm men just imorgon behöver jag en cykelhjälm! De andra hjälmarna funkar inte för att cykla ett par mil i. Som tur är har jag en god vän som lånade ut sin gamla cykelhjälm till mig. Det kanske är dags att jag biter i det sura äpplet och köper en egen, finns det snygga sådana??

Tillbaka i …

…civilisationen och jag försöker landa lite i de senaste veckornas händelser. Den senaste månaden har varit intensiv, spännande, bra, fylld med upplevelser och haft både toppar och dalar. Intrycken är otroligt många och det finns mycket att blogga om men det har inte hunnits med. Ett angenämt problem 🙂

Jag tror jag börjar med att konstatera att många gånger är det när jag är som mest omotiverad som de bästa stunderna dyker upp. När jag kom hem från semestern förra måndagen gjorde jag en kraschlandning i verkligheten och delar av den landning gjorde ont. I mitten av veckan var jag rejält trött, omotiverad och funderade en hel del på de olika vägar som livet kan ta. Helst av allt hade jag nog dragit till Stjärnbacken med en god bok men jag hade bestämt en annan grej som jag inte kunde avboka och jag styrde istället västerut mot Vålådalen.

I Vålådalen arrangerades ”Öppet Fjäll” och jag åkte upp för att se arrangemanget, andas fjälluft och få ännu mer träningsinspiration. Jag åkte dit ensam, kände inte någon som var där och det i sig, är en utmaning för mig. Väl på plats insåg jag hur lätt det är att få kontakt med människor i den här miljön och hade en helt fantastisk helg. På fredagkväll träffade jag på en person som jag känner lite grann och under helgen hann vi med en hel del kloka samtal i pauserna mellan de event som personen var med och arrangerade. När jag åkte upp i fredags var min plan att åka hem så snart som möjligt på söndagmorgon men jag kom hem strax innan midnatt igår måndag. Det tyder på att det varit bra dagar!

Förutom att jag fått chansen att njuta av fjällen har jag träffat några otroligt inspirerande personer som förverkligat olika drömmar och mål. Det är roligt när jag träffar människor som jag direkt klickar med. Jag hoppas att det kommer fler tillfällen till att träffa de här personerna eftersom vi hade väldigt givande samtal. Utöver att jag trivts i deras sällskap har jag också fått möjlighet att följa ett större arrangmang på nära håll och det har tänt arrangörsandan i mig igen. Den har varit vilande sen förra hösten men nu börjar den pocka på uppmärksamhet igen.

Det är svårt att sammanfatta helgen och dess upplevelser med några få ord utan istället konstaterar jag att jag är glad att jag åkte iväg trots att jag var tveksam till att åka. Det blev dagar fyllda med skratt, energi och inspiration, precis vad jag behövde!